Tömkörning och vårfika!
Våren är tidig i år och vi njuter av den så mycket vi kan. Lyckligast av alla är nog Prins som är ute igen dygnet runt hos bästa polarna Tyr och Vindur.
Jag, Gundel, tömkör mina hästar ganska mycket just nu. Det är verkligen något jag kan rekommendera.
För det första ser jag hästens rörelser bättre än i sadeln och får en helhetsbild av hästen. Jag tycker också att tömkörning utvecklar ledarskap, kontakt, känslighet och samspel med hästen inte bara från marken utan även i sadeln.
Det är också skönt för hästen att få arbeta lösgörande utan ryttare ibland och stärka den egna balansen.
Hildur, på bilderna nedan, behöver stärka sina ryggmuskler. Hon har ridits av oerfarna ryttare ett tag och har fått gå i lite för hög form. För henne är tömkörning mycket välgörande. Hon söker sig självmant neråt efter ett tag och börjar arbeta med sin rygg på rätt sätt. Jämför de tre bilderna nedan.
Svala tömkör jag främst för att stärka traven. Svala har mycket pass och tölt i sig men hackar ibland i traven, som så många andra femgångare. Hon har i grunden fin trav men den måste underhållas.
Svala har särskilt svårt för trav på volt med ryttare och det är förstås en balansfråga. Genom att tömköra henne minst en gång i veckan har traven blivit mycket bättre även på volt.
Jag har lärt mig tömköra av Magnús Skúlason på Brösarpsgården (//www.brosarpsgarden.se//). Det var svårt i början och jag fick träna en hel del innan jag fick rätt på allt. Det var särskilt svårt att hålla reda på tömmarna. Men nu när jag lärt mig tekniken är tömkörning väldigt användbart i det dagliga arbetet med hästarna.
Frihet och vårkänslor
Så här glad blev Åsas fina Prins från Svala Gård idag när han äntligen fick komma ut i hagen igen efter en dryg veckas boxvila på grund av kastrering.
Prins har skött sig alldeles utmärkt inne också, men det är klart att det är skönt att få vara ute i friheten igen. Och särskilt denna härliga vårdag!
Hoppglada islandshästar!
Igår, torsdag, hade vi löshoppning med alla gårdens nio hästar varav tre inackorderingar. Oj, vad hästarna tyckte det var roligt.
Islandshästar är ju inte direkt några hopphästar…men det gör inget. De älskar att hoppa ändå. Löshoppning är verkligen något att rekommendera om du vill ha glada och pigga hästar… och lite omväxling!
Först ut var Lotta som hoppade högst, 85 cm.
Rós fra Laugaboli
Nittonåriga Skessa från Ekastorp var som en unghäst!
Hildur från Gibraltar
Småpojkarna, 2 år, lite hjälp första gången…
Lottas son Vindur från Svala Gård hoppar…
och bockar…
Och energiknippet Svala från Wreta hade inte tid att bocka…
Visst var jag duktig matte, tyckte Svala! Och det måste vi ju hålla med om.
Pinnen var den enda av hästarna som tog det lugnt. Han tyckte att löshoppning var en ganska fånig grej och föredrog att mysa med sin matte.
Sist men inte minst; finaste löshoppsteamet Åsa, Paulina och Linda
Vinter och vår om vartannat!
På bara några dagar har vi gått från vinter till föraning om vår. Här kommer lite vardagsbilder som vi, Paulina och Gundel, tagit de senaste dagarna.
Nu är alla hästar hemma igen. Och här hemma håller barbackatrenden i sig!
Tuff träning på Brösarpsgården
Den här veckan är jag, Gundel, på Brösarpsgården med Rós och Svala och tränar för VM-mästaren Magnús Skúlason. Det är alltid mycket krävande , men framför allt väldigt inspirerande och givande.
Och just nu det går riktigt bra. Rós och Svala blir bara bättre och bättre och min ridning har utvecklats. Min sits har förbättrats och jag rider mer på känsla. Allt detta har jag mycket att tacka Magnús, Josefin och övriga team Brösarp för.
Ros har redan varit här några veckor och tränats men också gått på vattenband för att bli starkare. Hennes tölt utvecklas mycket väl och när jag red henne idag kändes hon som en stor häst ( hon är 134cm hög) eftersom hon har så stora rörelser. På fredag följer Rós med hem igen för fortsatt träning av mig själv enligt Skúlasonmetoden så klart.
Det är inte så lätt att fota när jag rider så det fick bli lite bilder efter ridningen istället.
Med Svala tränade vi tempoväxlingar i tölt och jag fick rida T3-programmet för Magnús. Det var väldigt roligt och gick bra även om det var mycket att tänka på. Men Svala lyder mycket bättre nu och hon ligger inte på hand. Och tölten är taktren.
Svala brukar inte bli trött i första taget, men idag kände jag att hon tyckte det var skönt när Magnús sa att vi skulle sakta ner till skritt och avsluta passet. Men efter lite vila blev hon pigg igen.
Tröttast var nog jag själv efter två tuffa ridpass efter varandra!
Miljöträning och mer barbacka!
Svårighetsgraden på vår miljöträning med hästarna var kanske inte på helt rätt nivå…
Vi undrade om de kulle bli rädda, osäkra, förvånade….eller flyktbenägna?
Men Svala och Pinnen tog det lugnt och undrade vad vi höll på med. Kloka som de är passade de på att vila lite medan vi höll på med den ena knasiga utstyrseln efter den andra.
Lite roligare tyckte hästarna att det blev när vi satt upp och red över presenningen och över ensilageplasten. Men mycket till miljöträning var det ju inte.
Vilka underbara hästar vi har. Lugna när de ska och aktiva när de ska. Heja våra fina islandshästar!
Nya utmaningar!
Det är nog fyrtio år sedan som jag, Gundel, red barbacka senast. Och jag har aldrig ens tänkt tanken på att göra det igen. Och definitivt inte vid sextio års ålder…men jag om någon borde väl veta att man inte ska säga aldrig!
Och förresten, vad vore livet utan utmaningar?
Nu blev det inte bara barbacka jag red. Tränset fick hänga kvar på sin krok. Grimma duger gott, tyckte Paulina. Under bråkdelen av en sekund tänkte jag att detta är vansinne, men så…
Ja, varför inte?
Lite spänd var jag allt i början, men fantastiska Svala var som vanligt och det var en härlig känsla att komma så nära henne. God balans behövs när man rider barbacka. Och problem med balansen hade jag tack och lov inte. Den brukar ju annars vara ett problem i min ålder. Det är uppenbart att de hundratals timmarna i sadeln de senaste åren har gjort nytta.
Samspelet mellan Svala och mig fungerade lika bra, om inte bättre, än med sadel och träns. Så jag bestämde mig för att tölta lite också.
Tack finaste Svala och tack Paulina för att du övertalade mig!
Paulina vågade så klart lite mer än jag och brydde sig inte ens om grimma på Pinnen. Och titta så fint det gick!
Stormen Egon var långdragen!
Eftersom det var klass 2 varning tog vi in alla hästarna tidigt och det var uppskattat.
Det knakade rejält i hus och stall och vinden tjöt och ven utanför. Men allt gick bra den här gången. Några takpannor föll ner och lite stängsel höll inte riktigt för orkanvindarna, men det var småpotatis jämfört med förra årets storm. Då föll både flaggstång och lösdrift samman, som plockepinn!
Efter den erfarenheten tar vi alltid stormvarningar på allvar och alla hästar tas in så fort vi har stormvarning klass 2. Vi bor nära havet och hästarna har väldigt lite skydd i hagarna. Det är bra på somrarna eftersom det nästan alltid fläktar då och det gillar inte knott. Men så här års måste vi hålla koll på ovädren.
Tack Åsa och Johan , som var på plats och tog hand om allt!
Mjausan höll sig så klart inomhus. Hennes nya favoritplats är fönstret i sadelkammaren.
Efter stormen var hästarna glada över att få komma ut igen.
Grattis Åsa till din Prins!
Åsa McCormac har köpt vår fina avkomma efter Skessa och Oliver fra Kvistum. Vi önskar henne lycka till med Prins, som ser fin ut redan som tvåring och har ett mycket öppet och trevligt sätt.
Prins kommer att stå kvar på Svala Gård och det tycker vi är väldigt roligt.
Åsa har varit medryttare till Skessa i snart ett år och hon älskar Skessa. Därför föll det sig ganska naturligt att Åsa ville ha just Skessas fina avkomma. Vi hade tänkt behålla Prins själva, men nu blir det Hildurs avkomma Tyr vi behåller istället.
I helgen körde vi Rós till Brösarpsgården. Hon ska stå där ett tag för vidare träning och eventuell visning i vår.
Vi ska se hur det går. Rós har fått behandling för en låsning, som gjort henne lite stel på höger sida. Hon har förmodligen halkat i hagen, enligt kiropraktorn Lars Jeppson.
Nu har hon fått en månads rehabträning här på gården och vi har som vanligt haft stor nytta av vårt skrittband. Men Gundel har ridit henne också.
På Brösarpsgården ska Rós fortsätta med stryketräning på deras nya vattenband kombinerat med ridning.
Gott Nytt År!
Så här såg det ut dagen för nyårsafton på Svala Gård. Vi överraskades av grådis och lite snö på morgonen, men snön låg bara kvar några timmar.
Nu är det plusgrader igen!
Nyårsnatten får alla hästar komma in på grund av risk för fyrverkerier!
