Frihet och vårkänslor
Så här glad blev Åsas fina Prins från Svala Gård idag när han äntligen fick komma ut i hagen igen efter en dryg veckas boxvila på grund av kastrering.
Prins har skött sig alldeles utmärkt inne också, men det är klart att det är skönt att få vara ute i friheten igen. Och särskilt denna härliga vårdag!
Hoppglada islandshästar!
Igår, torsdag, hade vi löshoppning med alla gårdens nio hästar varav tre inackorderingar. Oj, vad hästarna tyckte det var roligt.
Islandshästar är ju inte direkt några hopphästar…men det gör inget. De älskar att hoppa ändå. Löshoppning är verkligen något att rekommendera om du vill ha glada och pigga hästar… och lite omväxling!
Först ut var Lotta som hoppade högst, 85 cm.
Rós fra Laugaboli
Nittonåriga Skessa från Ekastorp var som en unghäst!
Hildur från Gibraltar
Småpojkarna, 2 år, lite hjälp första gången…
Lottas son Vindur från Svala Gård hoppar…
och bockar…
Och energiknippet Svala från Wreta hade inte tid att bocka…
Visst var jag duktig matte, tyckte Svala! Och det måste vi ju hålla med om.
Pinnen var den enda av hästarna som tog det lugnt. Han tyckte att löshoppning var en ganska fånig grej och föredrog att mysa med sin matte.
Sist men inte minst; finaste löshoppsteamet Åsa, Paulina och Linda
Vinter och vår om vartannat!
På bara några dagar har vi gått från vinter till föraning om vår. Här kommer lite vardagsbilder som vi, Paulina och Gundel, tagit de senaste dagarna.
Nu är alla hästar hemma igen. Och här hemma håller barbackatrenden i sig!
Tuff träning på Brösarpsgården
Den här veckan är jag, Gundel, på Brösarpsgården med Rós och Svala och tränar för VM-mästaren Magnús Skúlason. Det är alltid mycket krävande , men framför allt väldigt inspirerande och givande.
Och just nu det går riktigt bra. Rós och Svala blir bara bättre och bättre och min ridning har utvecklats. Min sits har förbättrats och jag rider mer på känsla. Allt detta har jag mycket att tacka Magnús, Josefin och övriga team Brösarp för.
Ros har redan varit här några veckor och tränats men också gått på vattenband för att bli starkare. Hennes tölt utvecklas mycket väl och när jag red henne idag kändes hon som en stor häst ( hon är 134cm hög) eftersom hon har så stora rörelser. På fredag följer Rós med hem igen för fortsatt träning av mig själv enligt Skúlasonmetoden så klart.
Det är inte så lätt att fota när jag rider så det fick bli lite bilder efter ridningen istället.
Med Svala tränade vi tempoväxlingar i tölt och jag fick rida T3-programmet för Magnús. Det var väldigt roligt och gick bra även om det var mycket att tänka på. Men Svala lyder mycket bättre nu och hon ligger inte på hand. Och tölten är taktren.
Svala brukar inte bli trött i första taget, men idag kände jag att hon tyckte det var skönt när Magnús sa att vi skulle sakta ner till skritt och avsluta passet. Men efter lite vila blev hon pigg igen.
Tröttast var nog jag själv efter två tuffa ridpass efter varandra!
