Lite skön vila för Ros och Svala

Rós och Svala har fått en veckas välbehövlig vila på de fina backarna och ängarna vid Brösarpsgården. Svala behöver varva ner efter visningen och Rós behöver också vila lite innan Magnús Skúlason börjar träna henne igen en månad.

Rós är bara riden knappt ett år så Gundel behöver lite hjälp då och då med att få alla gångarter och annat på plats. Hon är så duktig den lilla hästen – och väldigt känslig!

När vi släppte in Rós i flocken var det första gången hon och Svala möttes.

Men Rós föredrog sin gamla kompis Drottning från Brösarpsgården.

Här nedan  är i alla fall den lilla flocken på väg att samlas med Svala som nummer tre från vänster och Rós, ja, hon är ju lätt att se med sitt eksemtäcke.

Rós måste tyvärr ha eksemtäcke på sig sommartid mot knotten eftersom hon så nyligen importerats från Island (även om hon inte har något eksem). Det finns inga knott på Island och risken finns att Rós utvecklar eksem om man inte är försiktig.  Först efter tre år minskar risken för importerade hästar.

Nu har hästarna gått ihop en vecka och allt är väl med den lilla flocken. Skönt!

I mitten av juni är Rós och Svala hemma igen och då måste de  i alla fall känna varandra väl!

Svala första klass ridbedömning!

Det gick riktigt bra på avelsvisningen i Vaggeryd i helgen för vår fina Svala från Wreta! Hon höjde sin ridbedömning  från 7,76 till 8,09 och har därmed en första klass ridbedömning.

Det var framför allt passen som höjdes rejält, från 7,50 till 8,50! Men även galopp och form under ryttare höjdes från 7,5  till 8,0! I spirit höjde hon sig från 8,0 till 8,5! I tölt och trav fick hon väntat 8,0, som tidigare.

Tack Magnús Skúlason för en mycket fin och proffsig visning! På bilden nedan är  Magnús och Svala precis på väg in att börja visningen.

Ja, tack hela team Brösarp för alla noggranna förberedelser och allt annat ni bidragit med för att göra detta möjligt!

Svala har bara varit på träning hos Magnús och Josefin i två månader och hon var knappt tränad i pass alls innan dess!  Så det är verkligen fantastiskt bra gjort!

Nu har vi uppenbarligen en bra passhäst också, så nu måste vi ju bara börja rida pass…Vi får väl se.

Bedömningen av exteriören gick inte riktigt lika bra den här gången och Svala sänkte sina tidigare poäng på 7,89 till 7,79! Det var poängen på rygg och kors som hon tappade från 9,0 till 8,5 och benkvalitet från 8,0 till 7,5.  Men så är det i bedömningssporter…man är aldrig säker på någonting!

Den totala poängen för Svala blev därför 7,97 mot tidigare 7,81. Lite retligt att vara så nära 8,0, men vi vet ju att det är där hon egentligen ska ligga!

För dig som inte vet något om poängsättningen så är  en totalpoäng på 7,5 på en avelsvisning godkänd. Poäng 8,0 och uppåt är riktigt bra och alla strävar ju så klart efter att få det.

Olika gångarter och exteriöra delar viktas dessutom olika på islandshästar. Poängen i pass och tölt är till exempel mycket mer värda än poängen i galopp, skritt och trav. Det beror på att Svenska Islandshästförbundet är mycket mån om att behålla dessa för islandshästar så unika gångarter i aveln.

Nu går alla stona ihop!

Vi drog av bakskorna på alla fyra stona, satte ner dem vid den stora, kuperade hagen vid havet och hoppades på det bästa.

Men det tog inte många minuter förrän Hildur började bråka med Rós, vårt nya,fina sto från Island. Ändå hade Hildur och Rós gått sida vid sida i en hel månad!

Hildur började sparka, men tuffa Rós stod kvar och värjde sig från sparkarna genom att trycka in rumpan mot Hildurs bakdel. Ganska bra taktik för det slutade med att Hildur fick sig en spark av Rós istället.

Vi fick lappa och laga Hildur lite grann, men det var inget allvarligt, som tur var. Men det hade kunnat sluta illa!

Sen har de bråkat lite från och till, men inte lika kraftigt. Efter en vecka skodde vi alla stona igen och tog upp dem till gården.

De blir för tjocka av att gå i stora hagar med mycket gräs så här års. Det är en svår balansgång för sätter vi dem i småhagar bråkar de om grästovorna och kan slåss…

Nu har vi hittat en hyfsad lösning. Vi låter dem gå i vår stora hage hemma vid gården fem timmar om dagen.

Övrig tid delar vi på dem i småhagar och låter dem gå två och två. Rós med Skessa och Lotta med Hildur. De trivs ihop och bråkar inte.

Sen har vi dem inne på nätterna, mest för att de inte ska blir för tjocka av allt gräs . De är ju ridhästar och rör sig mycket ändå. Och de älskar komma in om kvällen.

Rós är vi dessutom rädda om eftersom hon nyss importerats från Island. Hästar från Island är extra känsliga mot knott de första tre åren efter import.

Snart kommer Svala hem igen och då får vi hålla tummarna igen att det går bra.

Det är tråkigt att ston är så vresiga mot varandra.  Många tycker vi är lite väl försiktiga, men det är trots allt ganska stora värden på spel även om hästarna är försäkrade.

Vem har glädje av en ridhäst med skadat ben?