Nu går alla stona ihop!

Vi drog av bakskorna på alla fyra stona, satte ner dem vid den stora, kuperade hagen vid havet och hoppades på det bästa.

Men det tog inte många minuter förrän Hildur började bråka med Rós, vårt nya,fina sto från Island. Ändå hade Hildur och Rós gått sida vid sida i en hel månad!

Hildur började sparka, men tuffa Rós stod kvar och värjde sig från sparkarna genom att trycka in rumpan mot Hildurs bakdel. Ganska bra taktik för det slutade med att Hildur fick sig en spark av Rós istället.

Vi fick lappa och laga Hildur lite grann, men det var inget allvarligt, som tur var. Men det hade kunnat sluta illa!

Sen har de bråkat lite från och till, men inte lika kraftigt. Efter en vecka skodde vi alla stona igen och tog upp dem till gården.

De blir för tjocka av att gå i stora hagar med mycket gräs så här års. Det är en svår balansgång för sätter vi dem i småhagar bråkar de om grästovorna och kan slåss…

Nu har vi hittat en hyfsad lösning. Vi låter dem gå i vår stora hage hemma vid gården fem timmar om dagen.

Övrig tid delar vi på dem i småhagar och låter dem gå två och två. Rós med Skessa och Lotta med Hildur. De trivs ihop och bråkar inte.

Sen har vi dem inne på nätterna, mest för att de inte ska blir för tjocka av allt gräs . De är ju ridhästar och rör sig mycket ändå. Och de älskar komma in om kvällen.

Rós är vi dessutom rädda om eftersom hon nyss importerats från Island. Hästar från Island är extra känsliga mot knott de första tre åren efter import.

Snart kommer Svala hem igen och då får vi hålla tummarna igen att det går bra.

Det är tråkigt att ston är så vresiga mot varandra.  Många tycker vi är lite väl försiktiga, men det är trots allt ganska stora värden på spel även om hästarna är försäkrade.

Vem har glädje av en ridhäst med skadat ben?