Miljöträning och mer barbacka!

Svårighetsgraden på vår miljöträning med hästarna var kanske inte på helt rätt nivå…

Vi undrade om de kulle bli rädda, osäkra, förvånade….eller flyktbenägna?

Men Svala och Pinnen tog det lugnt och undrade vad vi höll på med. Kloka som de är passade de på att vila lite medan vi höll på med den ena knasiga utstyrseln efter den andra.

Lite roligare tyckte hästarna att det blev när vi satt upp och red över presenningen och över ensilageplasten.  Men mycket till miljöträning var det ju inte.

Vilka underbara hästar vi har. Lugna när de ska och aktiva när de ska. Heja våra fina islandshästar!

Nya utmaningar!

Det är nog fyrtio år sedan som jag, Gundel, red barbacka senast. Och jag har aldrig ens tänkt tanken på att göra det igen. Och definitivt inte vid sextio års ålder…men jag om någon borde väl veta att man inte ska säga aldrig!

Och förresten, vad vore livet utan utmaningar?

Nu blev det inte bara barbacka jag red. Tränset fick hänga kvar på sin krok. Grimma duger gott, tyckte Paulina. Under bråkdelen av en sekund tänkte jag att detta är vansinne, men så…

Ja, varför inte?

Lite spänd var jag allt i början, men fantastiska Svala var som vanligt och det var en härlig känsla att komma så nära henne. God balans behövs när man rider barbacka. Och problem med balansen hade jag tack och lov inte. Den brukar ju annars vara ett problem i min ålder.   Det är uppenbart att de hundratals timmarna i sadeln de senaste åren har gjort nytta.

Samspelet mellan Svala och mig fungerade lika bra, om inte bättre, än med sadel och träns. Så jag bestämde mig för att tölta lite också.

Tack finaste Svala och tack Paulina för att du övertalade mig!

Paulina vågade så klart lite mer än jag och brydde sig inte ens om grimma på Pinnen. Och titta så fint det gick!

Stormen Egon var långdragen!

Eftersom det var klass 2 varning tog vi in alla hästarna tidigt  och det var uppskattat.

Det knakade rejält i hus och stall och vinden tjöt och ven utanför. Men allt gick bra den här gången.  Några takpannor föll ner och lite stängsel höll inte riktigt för orkanvindarna, men det var småpotatis jämfört med förra årets storm. Då föll både flaggstång och lösdrift samman, som plockepinn!

Efter den erfarenheten tar vi alltid stormvarningar på allvar och alla hästar tas in så fort vi har stormvarning klass 2. Vi bor nära havet och hästarna har väldigt lite skydd i hagarna. Det är bra på somrarna eftersom det nästan alltid fläktar då och det gillar inte knott. Men så här års måste vi hålla koll på ovädren.

Tack Åsa och Johan , som var på plats och tog hand om allt!

Mjausan höll sig så klart inomhus. Hennes nya favoritplats är fönstret i sadelkammaren.

Efter stormen var hästarna glada över att få komma ut igen.

Grattis Åsa till din Prins!

Åsa McCormac har köpt vår fina avkomma efter Skessa och Oliver fra Kvistum. Vi önskar henne lycka till med Prins, som ser fin ut redan som tvåring och har ett mycket öppet och trevligt sätt.

Prins kommer att stå kvar på Svala Gård och det tycker vi är väldigt roligt.

Åsa har varit medryttare till Skessa i snart ett  år och hon älskar Skessa. Därför föll det sig  ganska naturligt att Åsa ville ha just Skessas fina avkomma. Vi hade tänkt behålla Prins själva, men nu blir det Hildurs avkomma Tyr vi behåller istället.

I helgen körde vi Rós till Brösarpsgården. Hon ska stå där ett tag för vidare träning och eventuell visning i vår.

Vi ska se hur det går. Rós har fått behandling  för en låsning, som gjort henne lite stel på höger sida. Hon har förmodligen halkat i hagen, enligt kiropraktorn Lars Jeppson.

Nu har hon fått en månads rehabträning här på gården och vi har som vanligt haft stor nytta av vårt skrittband. Men Gundel har ridit henne också.

På Brösarpsgården ska Rós fortsätta med stryketräning på deras nya vattenband kombinerat med  ridning.