Nya utmaningar!

Det är nog fyrtio år sedan som jag, Gundel, red barbacka senast. Och jag har aldrig ens tänkt tanken på att göra det igen. Och definitivt inte vid sextio års ålder…men jag om någon borde väl veta att man inte ska säga aldrig!

Och förresten, vad vore livet utan utmaningar?

Nu blev det inte bara barbacka jag red. Tränset fick hänga kvar på sin krok. Grimma duger gott, tyckte Paulina. Under bråkdelen av en sekund tänkte jag att detta är vansinne, men så…

Ja, varför inte?

Lite spänd var jag allt i början, men fantastiska Svala var som vanligt och det var en härlig känsla att komma så nära henne. God balans behövs när man rider barbacka. Och problem med balansen hade jag tack och lov inte. Den brukar ju annars vara ett problem i min ålder.   Det är uppenbart att de hundratals timmarna i sadeln de senaste åren har gjort nytta.

Samspelet mellan Svala och mig fungerade lika bra, om inte bättre, än med sadel och träns. Så jag bestämde mig för att tölta lite också.

Tack finaste Svala och tack Paulina för att du övertalade mig!

Paulina vågade så klart lite mer än jag och brydde sig inte ens om grimma på Pinnen. Och titta så fint det gick!