Nu går Stoja i koppel

Häromdagen var vi i Eslöv och träffade dobermannproffsen Ronnie Eng och Anna-Lotta Bruce.

Båda tränar, tävlar och föder upp dobermann och har lång erfarenhet  av denna mycket aktiva och graciösa ras.

Vårt problem med vår tretton månder gamla Stoja var  framför allt hennes intresse för harjakt och dessutom hoppade hon och drog alldeles för mycket i kopplet.

Halsbandet byttes ut mot ett i metall och Ronnie, som också är hundinstruktör, förklarade att det på en så här stor hund gäller att rycka till ordentligt en  eller ett par gånger  i kopplet tills hunden reagerar, tar kontakt och slutar dra.

Det är bättre att tillrättavisa ordentligt  några gånger än att hela tiden gå och smådra och gräla på hunden, vilket vi gjort.  Så fort hunden gör rätt är det  viktigt att omedelbart ge mycket beröm.

Hur enkelt som helst och ingen nyhet för oss.  Allt det här står i varenda hundbok vi plöjt igenom. Och de är många.

Ändå var det just här vi hade problem. Vi visste helt enkelt inte hur mycket vi vågade ta i.

Men det visste Ronnie. Det tog några sekunder. Strax före rycket sade han ett tydligt nej, sedan gjorde han ett snabbt och bestämt ryck. Stoja hoppade till och sökte sig till Ronnie och fick då omedelbart beröm, en klapp eller en godsak.  Stoja slutade att dra efter ett par påminnelser och höll sedan kontakt med Ronnie.

Och hon fortsatte på samma sätt med Calle.

Nu har vi fått lite hemläxa tills vi ska ses nästa gång om några veckor. Det ska bli spännande att utvecklas som hundförare tillsammans med Stoja och med hjälp av Ronnie och Anna-Lotta.