Måsdrama framför våra ögon

Sedan några år tillbaka har ett måspar häckat på taknocken  till en av stallbyggnaderna. I vintras klippte vi ner den klängväxt som hade börjar växa upp på taket vid deras boplats. Den hade blivit lite väl yvig och  påträngande, tyckte vi.

Men det skulle vi inte gjort.

Klängväxten visade sig ge stadga åt måsarnas bo. När måsparet anlände för några veckor sedan för att bygga årets bo fick de ingen ordning på det.

Boet rasade gång på gång och måsparet blev alltmer desperat.

Vi hoppades att måsarna skulle vara tillräckligt flexibla för att flytta och bygga sitt bo någon annanstans.

Men de vägrade. Varje morgon blev vi vittnen till deras alltmer förtvivlade kamp att få boet på plats. Och varje eftermiddag föll boet ner.

Till slut orkade vi inte beskåda eländet längre.  Vi bad Mattias hjälpa oss att bygga ett stabilt bo av trä.

Mattias klättrade upp och hängde boet över taknocken, ungefär som en sadel.

Väl på plats tittade måsmamman misstänksamt på anordningen och vi tänkte att nu ger måsparet sig kanske av en gång för alla.

Men … efter några timmar började det strävsamma paret fylla boet med pinnar och senare samma dag flyttade måsmamman in.

Nu ligger hon nöjd och belåten på sina ägg och blickar ut över havet. Där har hon legat i snart en vecka och livet på Svala Gård har återgått till det normala.

Men…snart kommer måsdramat ta en ny vändning. När måsungarna är flygfärdiga skyddar måsföräldrarna sina små så mycket att de attackerar oss  när vi ska hämta posten eller titta till hästarna…

Skjut dem, föreslog en granne. Men, nej, det får bli skyddshjälm, som förra året.