Nu går Stoja i koppel
Häromdagen var vi i Eslöv och träffade dobermannproffsen Ronnie Eng och Anna-Lotta Bruce.
Båda tränar, tävlar och föder upp dobermann och har lång erfarenhet av denna mycket aktiva och graciösa ras.
Vårt problem med vår tretton månder gamla Stoja var framför allt hennes intresse för harjakt och dessutom hoppade hon och drog alldeles för mycket i kopplet.
Svala gick till final!
Igår var det Islandshästens Dag i Helsingborgs ridhus. Över tusen åskådare och över hundra deltagare.
Det är en fantastiskt känsla att se alla dessa fantastiska islandshästar och träffa alla härliga människor som delar vårt intresse!
Gundel deltog i lätt klass på vår häst Svala från Wreta.
Det var första gången Svala,som bara är sex år, kom ut på en tävlingsbana. Och hon skötte sig fantastiskt bra! Först var det tre uttagningsheat med 20 ekipage i varje heat. De tjugo bästa gick till final och Svala var med bland dem!
Full fart med vårbruket
Redan tidigt i morse var det liv och rörelse i Öllöv. Traktor efter traktor körde förbi Svala Gård fullastade med sättpotatis och salladsplantor. Lantbrukarna vill snabbt få allt i jorden så att de blir bland de första med skörden.
Ju tidigare skörd desto bättre priser.
Att sätta potatis är ett tidskrävande arbete som fortfarande kräver handkraft.
Men arbetet ger å andra sidan snabbt resultat. Redan i maj blir det dags att plocka upp den första efterlängtade färskpotatisen.
Svala i passträning
Igår var vi och hälsade på vår älskade Svala från Wreta hos Anna Karlsson på Kåshässle Islandshästar.
Svala är hos Anna, som tränar henne inför avelsvisningen senare i vår. Anna lade Svala i pass. Det gick undan även om Svala på grund av sin unga ålder ännu inte har det allra högsta tempot!
Svala är överhuvudtaget en mycket begåvad häst; hon är bra i alla gångarter och vi hoppas att hon kommer att bli en framtida tävlingshäst och senare också avelssto.
Eftersom Svala bara är knappt sex år dröjer det några år till innan hon har full balans, styrka och stabilitet. Men vi jobbar på och har god hjälp av tränare.
Två härliga spårhundar!
Nu när äntligen den långa vintern är förbi har vi börjar spåra med våra hundar Sissi och Stoja uppe på Hallandsåsen. Det är en bra akitivitet för hundarna. Det får dem att koncentrera sig och använda huvudet, vilket gör dem trötta.
Mycket markarbete
Skessa blev sparkad av ett annat sto förra sommaren och fick en lång spricka på vänster bakben. Det blev tio veckor i stillhet på Helsingbors djursjukhus. Hon hade ont, tappade alla sina muskler, blev tjock och kom så klart helt ur form.
Väl hemma gällde först boxvila. Sedan började vi leda henne först några minuter om dagen och sedan längre och längre. I december satt vi försiktigt upp på henne och började rida korta skrittpass och nu är hon äntligen igång i alla gångarter. Det har varit ett långsamt och strävsamt arbete, men härligt nu när det börjar ge resultat.
Skessa behöver mycket markarbete för att bli lösgjord och mjuk och för att våga böja och ta i med sitt skadade bakben. Gisela är väldigt bra på markarbete och det är framför allt hon som longerar och tömkör Skessa flera gånger i veckan. Skessa är mycket samarbetsvillig och lydig och därför är det alltid roligt att arbeta med henne.
Sjöfågelliv
Nu är det liv och rörelse nere vid havsbandet i Öllövsstrand. Ejderhonorna har fått sällskap av de stolta gudingarna (hanarna) och det råder parningslycka.
En bit därifrån sitter en annan nykomling, strandskatan och funderar på att ta ett dopp.
Vi väntar smått…
Hildur och Lotta börjar bli runda. I mitten av maj ska de föla, Hildur först och lite senare Lotta om allt blir som det är tänkt.
Det blir de första islandshästfölen på Svala Gård om allt går väl. Det är en del att fixa med innan det är dags; hagarna måste förses med stabilare staket, vi måste bestämma om stona ska föla ute eller inne och planera efter det. Och vi måste röja undan sly och kvistar i den kuperade hagen vid havet där de ska gå lite senare.
Men det allra viktigaste har varit att få Hildur och Lotta att komma överens så att de kan gå tillsammans. Hildur har bara varit på gården i en dryg månad. När Lotta och hon släpptes ihop första gången för tre veckor sedan blev det bråk. Sedan har det varit lugnt mellan dem, men de håller ett säkerhetsavstånd till varandra. De har ännu inte riktigt gjort upp om vem som ska bestämma, men visar varandra ändå en viss artig respekt. Det blir nog bra.
På spaning efter sommargäster…
Nu är det väl ändå vår på Svala!
Igår var det tio grader varmt på dagen och över fryspunkten på natten. Så nu har vi snart nått upp till SMHIs krav på vår; att medeltemperaturen ska ligga över fryspunkten sju dygn i sträck.
De första sommargästerna har anlänt och besiktigar nu som bäst våra bostadserbjudanden. Vårt nya bestånd av holkar fick inga besök förra året. Kanske vill hyresgästerna att holkarna ska vara litet väderbitna innan de flyttar in. Här ser vi en mesholk,
och ett par fladdermusholkar.
Förra sommaren såg vi fladdermöss knixande runt gården i skymningen och vi hoppas att de nu ska stanna hos oss.
Vi har också öppnat ett fjärilshotell i trädgården intill fjärilsbusken. Den är fylld med barkbitar dit fjärilen ska kunna smyga in bland springorna och övervintra. I det ändrade odlingslandskapet får många fjärilar det allt svårare att överleva och de behöver allt stöd de kan få.
Nästa projekt är svalbon. Det är ju särskilt passande med hänsyn till gårdens namn. Hussvalans lerbon är knepiga att få till. På fyren Nidingen på Västkusten har man lyckats ersätta leran med en nålfiltsmatta och plywood. Men kanske räcker det med en bräda under taknocken som stöd för hussvalornas eget bygge. Ladusvalor har vi också gott om och de ordnar sina egna bon under taket inne i ladan.
Nyckfull vårvinter!
Men hallå väder…hur nyckfull som helst får du faktiskt inte vara. Inte ens så här i gränslandet mellan vinter och vår.
Kl 0900 såg Skessa ut så här i hagen
Knappt två timmar senare såg hon ut så här:
